Kära bibliotek

Det var en gång ett bibliotek som bodde i ett litet centrum. En dag bestämde sig detta centrum för att växa till sig och bli ett riktigt stort centrum. Ett sånt centrum dit alla kommer för att shoppa. Centrumet växte och blev ett stort köpcentrum. Många människor gick omkring och shoppade i centrumet. Biblioteket, som fortfarande bodde i centrumet, såg sig omkring på alla människor. 'Varför går nästan alla människor bara förbi mig' tänkte biblioteket som kände sig ensamt när det blängde på klädbutiken mittemot.
Biblioteket ville också vara populärt bland alla. Så den byggde ett café inne i sig, och en liten babyhörna och satte upp massa datorer och trådlöst internet som alla kunde låna.
'Nu blir jag nog poppis' tänkte biblioteket. Och mycket riktigt började fler människor komma dit. Folk satt på stolarna inne i biblioteket och mumsade på bullar dom köpt i cafét och fraterineserade. Mammor kom dit med skrikiga barn och lät dom springa av sig och bråka i barnhörnan och ungdomar satt å surfade glatt vid datorerna. Biblioteket var glad, nu var den nästan lika populärt som klädbutiken på andra sidan.
Ibland undrar biblioteket vart några av dess trogna högskolestudenter tog vägen. Biblioteket undrar dock ganska sällan över det för den har många andra vänner att ta hand om.
Detta är nästan en sann historia
Och här kommer en sann historia:
För någon vecka sen gick jag och satte mig på biblioteket i Nacka Forum. Detta för att studera. Precis när jag satt mig och fått fram böcker och papper och skulle börjat hugga in i det tunga arbetet. Då vandrar ~20 tolvåriga barn med märkliga väskor in. En dam ~40 presenterar sig och berättar glatt att detta är en skolorkester som ska uppträda för oss. Och mycket riktigt drar dom igång med trumpeter, klarinetter stråkinstrument, synt och gud vet vad mer för instrument tragglar igenom 'krakel spektakel' medan jag tittar på med en 'wtf'-min. Måste medge att dom var duktiga för sin ålder, om någon bara hade brytt sig om att stämma instrumenten efter varandra kanske jag till och med hade uppskattat den musikaliska talangen trots det illa valda tillfället.
De drar igenom 4-5 låtar till i samma stil medan jag plågat tittar på mina böcker och tänker 'men jag har ju plugg jag måste göra'. När de är klara tackar damen för vår uppmärksamhet, folk omkring, troligen mest föräldrar applåderar.
Tack och lov kan jag nu fortsätta med mina studier. Det är ett lätt sorl i biblioteket, dock på nivåer som jag kan tåla. Det kommer in ett gäng 14-åringar och sätter sig vid en sittgrupp en bit från mig och de diskuterar, om man nu kan kalla det för diskussion. De talar inte i lågmäld ton som sig bör på ett vanligt bibliotek, men det här är inte ett vanligt bibliotek. Någon av dom sätter sig vid datorn och sätter på en youtubefilm med ljud. WTF tänkte jag, varför har dom högtalare på datorerna också. Jag såg mig omkring för att se om dom andra reagerade som jag. Det gjorde de inte. Jag sneglade på en av bibliotikarerna, ingen reaktion, han rullade lugnt förbi med sin bokvagn.
Jahopp tänkte jag och försökte göra det bästa av situationen. Jag pluggade några timmar varpå jag hör skrik. Barnskrik. Flera barn i 2-års åldern med föräldrar har ankommit till barnhörnan. Vid den punkten åker jag hem.
Jag är vid biblioteket titt som tätt och ofta dyker det upp högljudda ungdomar och småbarn. Det har dock inte förekommit en orkester igen, och det får man väl vara tacksam för.
Jag har dock en liten idé:
Om vi låter ett Café agera Café
Så kan ett Dagis agera Dagis
Och så får biblioteket vara ett bibliotek.
Ett bibliotek borde inte försöka vara allt, utan kanske försöka vara ett bibliotek och låta andra stå för det dom gör bäst.

Kommentarer
Postat av: liten

Du ska då alltid klaga sötnos! :) är de inte din klockradio(som förövrigt är att klaga på!) så är de biblioteket...

du borde fan uppskatta att barnen förgyller din vardag med lite pluggmusik;)

Men kul att du börjat uppdatera!

pössbabe

2010-05-06 @ 21:57:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0