nallze

skillnaden denna morgon var att det spelades en rockballad istället för den vanliga odrägliga poppen som brukar spelas. Fine, tänker jag, jag kan väl ta den här skiten lika bra som jag kan ta popen. Grejen e att den här balladen är fruktansvärt smörig men det till trots verkar försöka vara alternativ/emo.

Men till slut faller droppen som får denna smörja av 'tyck-synd-om-mig-jag-älskar-en-tjej' att rinna över; refrängen.

sångfan e 4 minuter lång och den repeterar sin refräng, som e fylld med nödrim, 6 gånger under denna tidsperiod, vilket borde betraktas som en bedrift av episka proportioner eftersom att denna låt, trots sin uppenbara brist på nyskapande, fantasi och originalitet, lyckas bli populär

förresten, refrängen går så här:

Cause you are my angel you saved me from danger.
With you I'm no stranger I won't suffer any more

Det fetstilta betonas alltså i låten som om det vore ett genialiskt rim, medan vi normalbegåvade redan på förskolan komponerade mer fantasifylla och djupare rim.

Vid slutet av låten mår jag illa. Jag har blivit tvångsmatad denna dynga direkt från någon gosses Peter-Pan-hjärna.

Varför Peter Pan? för att den gossen växte inte heller upp och deltog i den intellektuella gemenskapen.

Kom in i matchen och ägna mer än tio minuter att skriva en låt... snälla?